TROENDE! Pocka inte på uppmärksamhet för egen del, när ni står inför Gud och Hans Sändebud, men frukta Gud! Gud hör allt, vet allt!

De som sänker rösten i Sändebudets närvaro är de vars hjärtan Gud har gjort redo för gudsfruktan; för dem finns förlåtelse och en rik belöning.

Det vore bäst för dem om de gav sig till tåls tills du kommer ut till dem, men Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Och tänk på att det är Guds Sändebud ni har mitt ibland er; om han var gång ni lägger fram ett problem lyssnade till era [åsikter], kunde det vålla er svårigheter. Men Gud har gjort tron dyrbar för er och visat era hjärtan dess skönhet och Han har ingjutit i er avsky mot förnekandet av sanningen och mot all synd och olydnad. De [som beskrivs på detta sätt] är de som följer den raka vägen

Om två grupper av troende skulle råka i delo med varandra, försök då mäkla fred mellan dem, men om den ena [gruppen] grovt kränker den andras rätt, ingrip då mot de skyldiga tills de fogar sig efter Guds bud; och, om de fogar sig, medla då mellan dem båda med rättvisa och opartiskhet. Gud älskar de opartiska.

TROENDE! Män skall inte göra narr av andra män - det kan hända att de som de gör narr av är bättre än de själva. Och kvinnor skall inte göra narr av andra kvinnor - det kan hända att de som de gör narr av är bättre än de själva. Och förtala inte varandra och ge inte varandra skamliga öknamn; det är gement, troende emellan, att använda öknamn som leder tanken till synd och lastbarhet, och de som [beter sig så och] inte ångrar det gör sig skyldiga till en svår orätt.

Människor! Vi har skapat er av en man och en kvinna, och Vi har samlat er i folk och stammar för att ni skall lära känna varandra. Inför Gud är den av er den bäste vars gudsfruktan är djupast. Gud vet allt, är underrättad om allt.

Inga andra än de som tror på Gud och Hans Sändebud och som inte vacklar i tron och de som kämpar för Guds sak med sina ägodelar och med livet som insats är [verkliga] troende; det är de som är uppriktiga [i sin bekännelse av tron].

De [tror att de] har gett dig något [Muhammad] när de underkastade sig Guds vilja. Säg: "Er underkastelse under Guds vilja är inte en gåva till mig; nej, det är en Guds välgärning mot er att Han har velat leda er till tron - om er bekännelse är sann."